Hem | ||||||
Om Ingvar Callmer Quartet inspelning
"Live at Blue Bird"
|
||||||
Tidlöst
skönt Trumslagaren Ingvar Callmers och tenorsaxofonisten Eric Norströms gemensamma jazzförflutna går långt tillbaka till mitten av 1950-talet, då de spelade ihop i Gunnar Johnsons kvintett. Här är de återförenade och personkemin finns där fortfarande. Detta är modern mainstream av tidlös karaktär. Några pålitliga jazzstandards varvas med flera tilltalande orginal från Norströms (tre) och Lars Lundströms (ett) pennor. Norströms luftiga tenorsax med dess lågmälda dynamik är alltid rolig att lyssna på, och han har inte förlorat något av den forna gnistan utan renodlat och förfinat sitt spel. Lyssna bara hur han tacklar Kenny Barrons läckra Voyage ett av skivans bästa nummer. Dansken Jacob Fischer är en elegant och följsam gitarrist. Lundströms trygga basgångar ger rytmiska stadga likson Callmers diskreta men pådrivande komp. Orkesterjournalen OJ |
Live
at Blue Bird inspelad inför publik i Kristianstad i början
av det här året, är en härlig platta med massor av
god musik och inspirerat samarbete. Eric Norström är fullständigt
oemotståndlig i bland annat Benny Carters vackra ballad People
Time och hans duoövningar med Fischer i Gerry Mulligans Line
for Lion är kleinkunst av bästa märke. Stortonade Lundström
gör ett utomordentligt arbete och Callmers lyhörda, drivande och
ytterst sparsmakade trumspel, både med stockar och vispar, sitter
precis som det ska. Skånska Dagbladet Ingvar Callmer Quartet presenterar sig med en mycket lyckad konsertupptagning -Live at Blue Bird Kristianstad. Oavsett material märks en personlig framtoning, mellan varven även en fin blueskänsla, och det hörs att gänget gillar det de spelar. Registret är alltså brett när ballader effektivt varvas med ganska intensiv bebop. Det fläktar friskt emellanåt, inte minst på Norströms Råda blues - (kanske albumets höjdpunkt). En timslång live-cd som väcker mersmak. Norra Skåne |
Kvartetten bjuder på tidlös jazz
från dess mittfåra, så kallad mainstream. Tio spår
där klassiska standards som Tickle Toe och Line for Lyons med flera
varvas med tre orginal från Norströms penna och ett signerat
Lundström. Norströms Getzinfluerade tenorsax och fischers eleganta
och följsamma gitarrspel står i focus fint uppbackade av Lundströms
stadiga basgångar och kapellmästare Callmers sammanhållande
trumkomp. Sätt er tillrätta för sedan är Dä
bar å åk när Callmer och grabbarna kastar loss. |
||||